En iskall februarinatt 1994
Inter vann UEFA-cupen 94, visst. Ett ganska klent facit när man inhandlat bl a Bergkamp. Killen som var den nye fixstjärnan och skulle sätta en ny era efter tyskarnas flykt. Det visade sig bli en flopp, men det tar vi en annan gång.
Nu talar jag alltså om februari. Inter var på dekis i ligan och 16 poäng efter Bbilan. Sista halmstrået med andra ord i hemmamatch mot Lazio. Hjälten Ruben Sosa gör 1-0 i 26 min. Resten av matchen är ett sömnpiller, I den 87:e min får så Lazio straff och den tidens ständigt jobbige Signori sätter den bakom Zenga. I den 90:e är det slut för säsongen då Di Matteo gör 1-2. Ridå för Inter!
Denna match såg jag från hemmet i Stockholm. Efter matchen var jag hysterisk och visste inte vad jag skulle ta mig till. Bagnoli var tränare för Inter och knappast den mest meriterade eller lämpade heller.. Spelet var bedrövligt och jag kunde inte ens visa mitt missnöje 210 mil bort.
Då inledde jag min demonstation.
Jag tog tröjor, halsdukar och flaggor och stuvade in dessa i bilen. Mot italienska ambassaden i Stockholm!!
Det var kallt. Extremt kallt. Jag vill minnas någonstans mellan 10-15 grader på fel sida nollstrecket.
Väl ute på Djurgården hängde jag upp allt från bilen på en busshållplats. Därefter textade jag banderollen "Azione contro Bagnoli". Jag ville visa mitt missnöje med honom så det blev någon förändring. Jag ringde på ambassaden och meddelade syftet med min demonstration på andra sidan gatan. Jag hade en sovsäck med mig som jag snabbt kröp ned i, men jag lovar att jag huttrade.
Efter en stund kommer en man ut från ambassaden för att kontrollera vem som ringt på och vad det rörde sig om. Det visade sig tyvärr vara en Bbilanista, så det gjorde ingenting bättre.
Jag drog då och då upp värmen med någon hejaramsa men jag såg inte en själ på säkert en timme.
Helt plötsligt dyker en bil upp. Det är en journalist och en fotograf från DN. De "hade hört" något från "någon" (jag misstänker Bbilanistan). Jag såg i alla fall min chans att förmedla budskapet, så efter en stund hade de fått sitt.
Vid 6.30 var jag en glasspinne och bestämde mig för att åka hem. På hallgolvet låg DN och jag hittade DN´s reportage i sporten. De hade döpt det till "En iskall protest", vilket jag kan skriva under på.
Ett par timmar senare nåddes jag av nyheten från Italien att Bagnoli fått sparken. Jag vet fortfarande inte om det var DN´s eller min förtjänst.
Nu talar jag alltså om februari. Inter var på dekis i ligan och 16 poäng efter Bbilan. Sista halmstrået med andra ord i hemmamatch mot Lazio. Hjälten Ruben Sosa gör 1-0 i 26 min. Resten av matchen är ett sömnpiller, I den 87:e min får så Lazio straff och den tidens ständigt jobbige Signori sätter den bakom Zenga. I den 90:e är det slut för säsongen då Di Matteo gör 1-2. Ridå för Inter!
Denna match såg jag från hemmet i Stockholm. Efter matchen var jag hysterisk och visste inte vad jag skulle ta mig till. Bagnoli var tränare för Inter och knappast den mest meriterade eller lämpade heller.. Spelet var bedrövligt och jag kunde inte ens visa mitt missnöje 210 mil bort.
Då inledde jag min demonstation.
Jag tog tröjor, halsdukar och flaggor och stuvade in dessa i bilen. Mot italienska ambassaden i Stockholm!!
Det var kallt. Extremt kallt. Jag vill minnas någonstans mellan 10-15 grader på fel sida nollstrecket.
Väl ute på Djurgården hängde jag upp allt från bilen på en busshållplats. Därefter textade jag banderollen "Azione contro Bagnoli". Jag ville visa mitt missnöje med honom så det blev någon förändring. Jag ringde på ambassaden och meddelade syftet med min demonstration på andra sidan gatan. Jag hade en sovsäck med mig som jag snabbt kröp ned i, men jag lovar att jag huttrade.
Efter en stund kommer en man ut från ambassaden för att kontrollera vem som ringt på och vad det rörde sig om. Det visade sig tyvärr vara en Bbilanista, så det gjorde ingenting bättre.
Jag drog då och då upp värmen med någon hejaramsa men jag såg inte en själ på säkert en timme.
Helt plötsligt dyker en bil upp. Det är en journalist och en fotograf från DN. De "hade hört" något från "någon" (jag misstänker Bbilanistan). Jag såg i alla fall min chans att förmedla budskapet, så efter en stund hade de fått sitt.
Vid 6.30 var jag en glasspinne och bestämde mig för att åka hem. På hallgolvet låg DN och jag hittade DN´s reportage i sporten. De hade döpt det till "En iskall protest", vilket jag kan skriva under på.
Ett par timmar senare nåddes jag av nyheten från Italien att Bagnoli fått sparken. Jag vet fortfarande inte om det var DN´s eller min förtjänst.
Kommentarer
Trackback
